Ett fynd bakom den risigaste busken

Det sägs att man ska bo i ett gammalt hus i ett helt år innan man gör något med trädgården. Man ska gå där i lugn och ro, och beskåda vad som växer upp, innan man gör förändringar.

Ett år räcker inte, hävdar jag. Det är nu andra sommaren vi bor i huset och NU börjar det gro i alla möjliga hörn. Lite rensning av gamla snår, lite gödsel, jord och vatten har gjort underverk med trädgården. Nu doftar både syren och kaprifol, när man går förbi på kvällen.

Vid entréns lilla slänt växer det någon slags oxbär. En mega-trist buske som mest ser risig ut, alla tider på året. I väntan på att vi ska bestämma oss för vad vi ska ha istället, får den bo kvar. Den ger ju insynsskydd från vägen.

Men ikväll, just ikväll, hände något. I slänten som jag faktiskt passerar varje dag och som jag även grävt ned lite nya växter i, såg jag något som jag inte sett förr. Bakom alla risiga grenar på den trista oxbärsbusken växte en ros. Och inte vilken ros som helst utan en daggros. En av mina favoriter, på topplistan över vad som ska planteras i trädgården, när tiden finns.

(Hitta en ros i bilden ovan, om du kan...)

Snabbt beslut. Bort med oxbär. Fram med såg.

Och se, en daggros som kanske kan trivas lite bättre nu, när konkurrensen är borta.