Katharsis

Hej då skrotet. Vi kommer inte att sakna dig.

Ytterligare ett kryss på att-göra-listan

Golvet i skåpet under diskbänken har länge varit ett sorgligt kapitel.
Nu har turen äntligen kommit dit.
Först en lucka som täcker inspektionshålet.

Sen en diskret plastmatta som är lättstädad! :-D

Voilá!!

En helg i sol

Vi har väntat på en bra dag att sätta upp insektsnät på vindens lufthål. Det måste vara lagom varmt/kallt ute och gärna inget annat på agendan. Nu kom den dagen. J kröp in på kattvinden och häftade upp lite nät över alla de nya hål vi borrat upp, för att få luften att cirkulera där. Några övergivna getingbon lyftes också ut. Et av dem var kanske inte så övergivet som J först trodde. Men väck med det också!

Sen har vi gjort det vi helst gör en solig dag. Trädgårdspyssel och att bara gå omkring hemma (ute) och fixa med allt möjligt. Som det här:

Nytt gräs på en fläck som varit lite snårig och ful. Bort med alla fula snår. In med gräs. Vattna!

Vi har varit kattvakter också, men det är som ni ser inte så betungande, för någon part.

Dagens beting

Jag kanske är skadad av mitt villaägarskap, men en sväng till återvinningscentralen ger mig en känsla av rening. Lite som när man formaterar om hårddisken... :-)

Tillbaka från fjällen

Efter nästan tre veckor i fjällen var pulsen nere på en mer normal nivå. Fjällen är lugnt. Man lunkar fram, gör sig ingen stress. Det är ju en dag imorgon också.

Vi har roat oss med att lista alla projekt som vi tänker ta tag i under våren. Varje punkt är stor nog att sysselsätta oss några helger.

Det räcker med att titta på Att-göra-listan en minut, så är pulsen tillbaka på stressande hög nivå. Det här måste vara att-göra-listan från Helvetet. Läs den inte.

Å vad gjorde du i söndags?

Åh, vad fint väder det är älskling! Ska vi gå på långpromenad på Djurgården!?

Nähe då, valet stod mellan att jobba inomhus eller slipa luckor utomhus...

Men färg fick man ju i alla fall...

Faktiskt så mycket att jag skrämde grannungarna när jag visade upp mina gröna händer och armar och sade att jag höll på att förvandlas till Hulken...

Lång lista blir kortare

Vi skapade en lång att-göra-lista i somras och den betar vi nu av, lite grann varje helg. Vi har faktiskt hunnit över hälften av projekten, bland annat de tidskrävande luckorna till lilltoan på övervåningen. Det är skönt att stryka på listan. (Faktiskt så skönt att vi ibland skriver dit saker som vi precis kommit på att göra, bara för att få stryka.)



Dessutom plockade vi 20 kg svamp i helgen, hos As föräldrar utanför Norrtälje. Jo, 20 kg. Påsarna gick sönder på väg till bilen. "Ta inte mer än ni orkar rensa" sa den kloka modern, men vem hörde det när trumpetsvampen låg bokstavligen som mattor runt våra fötter.

Nu har vi ett heltidsjobb att rensa, torka och steka svampen. Svamp är lyx.

Det oglamorösa med ett gammalt hus

"Och gamla äppelträd finns det också! "

Så brukar mäklarna säga, apropå något hus vi eventuellt ville köpa. Visst, det är en stor fördel med en uppväxt trädgård. Men det finns ett antal oglamorösa saker med ett gammalt hus, och nu tänker jag berätta om dem.

1. mossa på taket
Huset ser ut som ett sagohus, med massor av mossa på taket. Häromdagen stannade några tak-hantverkare till vid vårt hus, och tyckte att vi skulle lägga om taket för det "var ju länge sedan" det gjordes. Det är svårt att komma undan en sån sälj-pitch när mossan praktiskt taget hänger från takrännorna.

2. gamla äppelträd
Det är äppeltider nu och äpplena mognar fortare än man hinner ta rätt på dem. Gamla träd ger mycket äpplen. Dessutom har äpplena oskicket att trilla av träden när de mognat klart. Då hinner nästan alltid myror och sniglar först fram för att äta lite. Själv får man i bästa fall köra några lass äpplen till komposten.

3. myror och sniglar
Sniglarna översvämmar vissa delar av trädgården, krälar sig fram och äter på alla små nyplanterade växter. Att ta dö på dem blir ett projekt i sig. Myrorna gör visserligen ingen skada, men så fort man råkar peta på de ställen där de bor - dvs MIN trädgård - så bits de. Osnyggt värre. Jag betalar ju deras hyra, liksom.


4. mossa i gräsmattan - eller sommaräng
I vårt grannskap är det rätt okej att klippa gräset lite lagom sällan. Folk har ju jobb och familj och tusen järn i elden ändå. Dessutom måste man ju klippa när det är uppehåll och torrt i gräset. Kanske det småregnar lite just den dan man har tänkt sig klippa. Snart har man en sommaräng av långt grönt gräs och vackra små blommor. Dessutom mår ju mossan rätt bra av att man inte är där och rafsar med fötter, gräsklipparhjul och annat.


I helgen har vi åtgärdat två av dessa oglammiga husprojekt. Takmossa och ruttna äpplen. Välkommen till ett oglamouröst villa-liv.

Så har vi det visst!

När man har hus och renoverar märker man att det där med grovsoprum är en fiffig sak. Husägare får själva samla på sig skrot och skräp, och köra bort det. Vi har fyllt många lass på As pappas släpkärra, och oftast tar As föräldrar vänligt nog hand om skräpet.

När vi hade köpt huset träffade A en gammal kollega, som berättade följande historia:

En av hans vänner hade också köpt hus, i Duvnäs. Satte igång lite renovering, så där som man gör. Då blev det ju så klart lite skräp och grovsopor utanför hans hus. Inga jättemängder men ändå.

En dag fick han en lapp i brevlådan. Anonym lapp. En granne hade sett att de visst hade lite skräpigt på tomten och ville påpeka att (och detta är citat): "Så har vi det inte här i Saltsjö-Duvnäs".

Vi har garvat massor åt den historien. Snacka om översittare. Vad sjutton hände med grannsämjan? Kan man inte gå över till sin granne, om man nu tycker att de har lite stökigt, och säga hej, behöver du hjälp att köra bort det där? Men men, alla är olika.


Med det sagt, vill jag bara ge ett bevis: Så har vi det visst i Duvnäs!!


Dags att köra bort skräp igen - se där ett oväntat semestertips!

Som natt och dag...

Ja, ni förstår va!?

Vargvägen - the one and only husrenoveringsblogg

Så, nu börjar vi blogga om vårt nyinköpta hus. Vi har bott här sedan 1 nov och redan har mycket hänt. Men nej, vi ser det knappt själva. Det är våra gäster som nu och då påpekar (förvånat) att vi kommit långt. När de säger så, brukar vi visa dem badrummet. Ja, eller det som ska bli badrum. Så småningom. Närhelst hantverkarna sätter igång. Vilket århundrade som helst, alltså...