Inte konstigt de var sura

För en tid sedan hittade vi några små, gröna druvor på vår druvstock i växthuset. Smakade på dem, sura som sjutton. Lade dem trots detta i fönstret för att få dem mer mogna.

Druvstocken ärvde vi av de gamla ägarna som hade fått den i bröllopspresent (de gifte sig på ålderns höst, om jag förstått rätt). De sa till oss när vi flyttade in, att druvan tyvärr hade dött. Men inte då. Några svaga skott dök upp sent på våren. Med kärlek, tur och vatten har de växt till en liten buske. Med druvor.

Nu har det framkommit varför de var så sura när de var små och gröna.