En sen kväll satt vovven B på sin pall vid fönstret där hon kan se ut över sitt kungarike, dvs vår tomt. Rätt som det var började hon tokskälla på något i trädgården. Hon var alldeles vild. När jag kikade ut, stod två stora hundar där i mörket. Ingen ägare syntes till och hundarna var helt lösa.
Jag ropade på J som kom som ett skott för att försöka skrämma bort hundarna. När han öppnade dörren skuttade de iväg... tja, ungefär sådär som rådjur gör. Vita bakar, långa ben. Det var vårt första möte med rådjuren. Gissar att det inte är vårt sista.
(Men nu vet nog de att här bor en skällande hund.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar